Sådär, lagt till AdSense

Tjolahopp.

Permis från behandlingshemmet, så då måste man ju möblera om lite på bloggen.
Har lagt till så ni kan prenumerera både via epost och rss-feed.
Sen har jag also lagt till statistik och även AdSense!

Så, med er hjälp om ni är snälla och söta så kanske man kan få in lite stålar och köpa något kul, kanske en MC? Vill ju ha en CB900RR när jag kommer ut.
Men alla säger ju att jag kommer köra ihjäl mig om jag köper en MC, så bästa vore väl att försöka få tillbaka mitt körkort så fort som möjligt så jag kan köpa mig en häftig bil istället, eller vad tror ni?

Ni som undrar hur det går med behandlingen osv så har jag skrivit det på min facebook och gjort så alla kan läsa det och inte bara vänner.
Men för dom som inte har facebook så kommer mitt inlägg här;

2 veckor och fem dagar helt ren imorgon.

Minst nio personer som sagt till mig, typ, "gud vad fräsch du ser ut".
Synd att inte utseendet speglar måendet, för jag mår kukhora.
Suger att sitta inlåst och ha 0 att göra om dagarna.
Man uppskattar verkligen det lilla när hela livet tas ifrån en.
Helt plötsligt är en promenad eller att få spela pingis en timme lika mycket värt som att åka utomlands ungefär.
Och man räknar inte timmar längre, man räknar minuter.
Sen får man lära sig från dag ett att endast leva för dagen, inte dra några förhastade slutsatser eller tänka framåt över huvudtaget, utan det finns bara "idag".
Upp 07.00, föreläsning 09.45, lunch 12.00, middag 16.45.
Det är höjdpunkterna på dagarna.

Men nu ska jag byta behandlingshem, kommer behöva läkemedelsassisterad behandling då det inte går att sluta med benson helt innan jag fått genomgå någon KBT-behandling.
Har till och med börjat överväga om jag ska genomgå en ECT-behandling (elchocker).
Enda biverkningen (...) är att man kan glömma bort hela sitt liv i princip, men det gör jag ju redan nu som drogfri.
Läskigt som fan, 5 år är det nu jag har hållt på och enda jag minns från att jag började tills var jag är idag är några få löst sammansatta händelser.

Hoppas minnet kommer tillbaka, annars håller inte det här.
Men det måste det väl göra?
Allt kommer tillbaka när jag är påtänd, så det finns ju där, liksom...
Nu kan jag inte skriva mer, är inte direkt bortskämd med dator där jag är.
Som slutord vill jag bara säga till vem som än läser att RÖR ALDRIG BENSO.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; mitt xanor-recept har gått från det bästa som hänt mig till det sämsta som hänt mig.
Nu är jag så psykiskt beroende av det att det känns som att jag kommer få gå på det resten av mitt liv, och för vadå?
Det tar inte bort min ångest, det får mig inte på något sätt att må bättre annat än att det lugnar mig för jag vet att jag inte kommer få panikångest, så det är liksom i princip bara placebo - är 99% på att om Pfizer tröck ut tabletter det stod PG59 på och såg ut precis som Xanor Depot 1Mg men innehöll 0Mg benso så skulle jag må precis likadant.
Därav ligger mitt enda hopp i en KBT-behandling, som kräver 6 månaders drogfrihet och då speciellt från xanor, då det är GABA-påverkande droger som absolut inte får tas (te.x. benso, alkohol, stilnoct, imovane m.m).

Ni kanske inte anser att jag är ren för att jag tagit xanor, men för mig är xanoren/iktorivilen lika viktig som morfinet är för en cancerpatient.
Jag har provat att inte ta xanor på morgonen, men då får jag panikångest runt 12.00-snåret och härdar jag ut hela dagen så blir jag psykotisk framåt kvällen (hör, ser och känner saker som inte existerar annat än i min hjärna).
Ren för mig = drogfri, man bör göra skillnad på droger och medicicner.

Långt slutord det blev, nåja.
För alla som undrar hur det går så ja... Jag vet inte vad jag ska svara.
Har inte känt av subutexavtändningen något alls, förutom att jag fryser hela tiden och mat smakar skit, men någon riktig FROSSA, extrem värk, svettningar etc har jag inte känt av alls alt. känt av väldigt lite, på både gott och ont.
Jag hade velat ha en riktigt jävla helvetes avtändning så jag lärde mig en läxa och aldrig mer ville se skiten igen, men nu bråkar det undermedvetna med mig och påminner mig ständigt att "skulle lika gärna kunna köra tre år till när det ändå gick såhär lätt".
Men men, viljan är stark och jag har på denna korta tid gått från att bara vilja härifrån och punda ner mig, till att tänka att jag vill hem och prova och se hur jag känner det - och den förändringen har alltså skett på bara 2.5 vecka och då har jag inte ens påbörjat behandlingen utan är ännu i nedtrappningsfasen.

Så, kanske finns det hopp för mig trots allt? Om en månad kanske jag tänker "en sista gång", om två månader kanske "njae, orkar inte mer" och när jag är klar, hoppas jag för både min och mina nära och käras skull, att jag kommer tänka "nae fyfan, vill aldrig ha med skiten att göra igen" - drogfriheten har verkligen fått en att vakna upp ur dimman och inse hur jävla mycket man skadar sin familj och sina vänner och att dom finns där för en men såklart är trött på att det enda man gjort senaste fem åren är att utnyttja, ljuga och manipulera allt och alla för att få en enda sak; ett rus som inte ger mig ett skit längre.

Värt det? Nä.

Lev väl alla nära och kära, så hörs och ses vi när jag kommer ut!


Det var det, kommentera gärna.

Jag kommer ut strax efter midsommar, kommer försöka uppdatera denna blogg via telefon och någon annan får skriva åt mig hur det går osv.

Ha det bra allihopa så hörs vi!

Yours truly,
Fordie