Livet som missbrukare. Känslig läsning för dom som "bryr" sig om mig.

Tänkte att nu i behandlingstider osv så byter denna blogg namn ett tag och får heta typ "Livet som missbrukare".

Kommer vara helt öppen med vad jag tagit, hur mycket jag tagit, hur jag tagit det osv.
Vill först och främst varna dom som bryr sig om mig då det kan vara ganska hårt att läsa om vissa saker, som när jag injicerade koagulerat blod och blev av med all motorik i hela högerarmen under två dagar.

Vill ni inte läsa om hur jag filtrerat med oljiga bomullstussar för att sedan krampa i 10h, om hur jag fått blodiga utslag i ansiktet, om hur jag fick hjärtat att stanna på en nedåtdrog, osv osv osv.
DÅ BÖR NI LÄMNA DENNA BLOGG ETT PAR MÅNADER!!

Men vill även påminna att detta hör till det förflutna, mitt gamla liv.
Jag förändrades verkligen helt sjukt mycket under dom nästan tre veckorna jag var på Attendo Behandlingshem.
Nu satsar jag på att bli helt ren från allt, även benso även om det kommer bli skitsvårt.
Fick jag en önskning av en ande skulle det vara att få må bra utan benso.
Är inskriven i subutexprogrammet men ska satsa allt för att inte behöva börja gå där, då jag innerst inne inte vill ta subutex, även fast det är "lagligt" och blir en "medicin".

Kommer uppdatera dagligen om vad jag gör, vad jag tar, vad jag tänker och varför jag tar det trots att jag vill bli ren.

Börjar med att erkänna att det första jag gjorde när jag kom ut var att ta återfall.
Inte för att jag var abstinent, jag hade gott kunnat låta bli, men jag var tvungen att känna känslan och se hur det var och helt ärligt... Även pratat med morsan om det här; jag tror det var bra.
Varför? Jo, för nu när jag varit helt ren och sedan tagit ett återfall så känner jag verkligen att nae, det är inte värt det, jag får inte ut ett jävla skit på att ta sub. Och för att få sub riskerar jag fängelse, vännerna har redan dragit, släkten har vänt mig ryggen efter alla löften om att bli ren.

Jag tänker inte ge något löfte om att bli ren denna gång, men jag lovar och svär med handen på hjärtat att jag ska göra allt för att bli av med denna sjukdom (beroendepersonligheten är en sjukdom man alltid kommer ha, men det blir ju vad man gör det till).

Fan vad jag skriver när jag är nykter då, haha.. Jävla ADHD, som jag inte ska skylla på egentligen.

Jag har iallafall fått ett uppvaknande, "det andliga uppvaket" kallar dom det inom AA/NA/CA osv osv osv. Trodde inte jag skulle få det så fort (trodde inte jag skulle få det alls om jag ska vara ärlig, trodde han som snackade om det var en påtänd hippie), men i samma stund som effekten av återfallet kom så frågade jag mig själv "allt detta strul för detta rus? aldrig..."

Jag skrev på facebook igår att ni måste förstå att jag ändrat mig.
Men så är det ju inte, det är jag som måste visa att jag verkligen ändrat mig.
Ganska svårt med alla motgångar, men jag har verkligen ändrats och det kommer ni märka, kanske inte inom en vecka, eller en månad, men ni kommer märka att jag lagt pundarlivet bakom mig.
Det är en helt ny Peter som vandrar framåt i livets mystiska stig nu.

Mitt mål är att må som jag gjorde när jag var 15 och min far fortfarande var vid livet och jag inte ens visste hur det kändes att vara full.

Önska mig lycka till, det lär jag behöva.

Yours truly,
Fordie