måndag 20 juli 2009

Fan vad jag vill ha tillbaka mitt liv...

Som började ta slut när jag var 15 och slutade helt när jag var runt 19...

Just nu lever jag bara i någon drömvärld där manuset är skapat som en drama/thriller/komedi.. Lustig film.

Undra vad man skulle önska sig om man fick tre önskningar?
Att få gå tillbaka till när man var 15 och att jag då mötte mig själv som försökte leda mig in på en annan väg? Hade nog visserligen inte funkat, folk försökte ju få mig att gå en annan väg och se var jag hamna.
Ni peka vänster, jag gick höger, ni sa stopp, jag höll fullt.

"Guds vägar äro outgrundliga". Visst, jag är kristen.
Men ibland får man en känsla av att allt är förutbestämt och "ibland" börjar bli för ofta.


Nåja, kan väl även gå ut officiellt med att jag inte har något körkort längre.
Har dock en stor chans att få tillbaka det, folk springer runt och säger att jag var så jävla påtänd och bla bla när jag blev tagen.

Jag citerar:
"Polismynigheten har omhändertagit Ert körkort på grund av Ni är misstänkt för drograttfylleri den 30 maj 2009. Av analysbesked framgår att Ni haft en koncentration i Ert blod av 0,0004 mikorogram tetrahydrocannabinol per gram blod."

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag blev mest förbannad när jag öppnade brevet igår.
Förstår ni hur lite 0,0004mg är?
När jag hamnade på avgiftningen i Uppsala hade jag inte rökt på två veckor, minns jag inte fel hade jag 14-nåt mg i mitt blod då.

Jag ska nu skicka tillbaka ett brev där jag förklarar omständigheterna om varför jag var positiv, varför jag ska få behålla mitt körkort etc..
Vad ska man svara?
"Jo, jag umgås med folk som röker och dom gillar att blåsa på mig för att jävlas"? Jo, det låter ju troligt.

Ironin i det hela är att jag torskar på en drog jag inte kan ta.
Ni som känner mig IRL vet ju att det är no no no hela vägen med cannabis.
Så åker jag dit på det.
Fyfan.
Nåja, håller hakan högt, jag tror jag får tillbaka mitt körkort.

Och för er jag inte pratar med såmycket längre: mitt liv är fortfarande väldigt stormigt.
Men jag kämpar på.
Så fort den här stormen lagt ner sig ska jag försöka ta tag i mina impulser och se till att inga fler stormar dyker upp på några år. Så jävla trött på att leva såhär.

Läste förövrigt bästa citatet för någon dag sedan;
"Att be någon med ADHD att tänka sig för, är som att be en blind se sig för..."

/Fordie

Inga kommentarer: