Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt denna rådande cirkus... Önskar att jag hade en rådgivare som kunde berätta för mig hur jag ska känna i vissa situationer för ibland blir det helt enkelt för mkt, det tar helt enkelt stopp och jag fattar inte vad som händer..
Nåja, har iaf skaffat mig en alldeles egen låtsaskompis!
Än en gång saknar jag ord. Sitter här och bara tittar in i texteditorn och tänker "Varför?", "Varför blev det som det blev?", "Varför kan jag inte få det ogjort?"
Det händer att jag stannar till och undrar om det är en mardröm som kommer gå över eller om jag är fast i drömmen förevigt.
Nog med gnäll. Var bara tvungen att skriva av mig lite.
Första gnällinlägget hittils tror jag?
Förövrigt så såg jag hela TRE (3!) stjärnfall idag. Önskade samma sak vid varje.
/Fordie
måndag 6 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hello boy.
Det känns rätt bizarrt att börja skriva nåt i stil med "jag vet inte om du fortfarande lever" men jag såg din Flashbacktråd om Benzo så man är ju tveksam.
Men klockan är 2 och jag har tråkigt så jag slösar inte direkt tid på att skriva denna kommentar till någon som kanske redan ligger i kistan.
Hur gammal är du? Jag är 20 och har liksom de flesta levt ganska mycket sorgligt nog, i samband med att man hunnit med ångest, depressioner o även tourettes o liksom, det har gått över till en viss del men inte helt. Men jag antar att det styr upp sig för alla på ett eller annat sätt.
Så även om din familj om du nu har någon suger och alla i hela jävla världen hatar dig så kan du istället bli en tillfällig alkis, kräng lite prylar o köp en biljett med Ryanair till Spanien, jobba som bartender på någon nattklubb o sup gratis, o bränn resten av dricksen på mer sprit.
Det gjorde jag, och visserligen blev jag en 17 årig alkoholiserad hagga men det förlängde mitt liv som egentligen hade kunnat sluta vid 16. Så hitta något som ger dig lite sinnesro o då kommer du få polare o skit som har samma intresse, även om det nu är heroin eller whatever, o så lever du lite längre än till bara idag.
Sen när du inser att du är beroende så kan du ju alltid ringa 112 o larma om att du är på väg att överdosera/skjuta dig själv i skallen/whatever o de kommer till undsättning, lägger dig på en bår o ger dig lite sköna tabletter o ompyssling.
Du bor i Sverige liksom så folk ställer automatiskt upp. Och om inget annat funkar, så dra bort dig all empati o tänk på att de där barnen i afrika har det fan så mycket värre. Utnyttja andras misär mentalt för att styra upp ditt eget tillstånd.
Jag vet att jag låter som en hemsk människa, det är jag också, men jag lever ialafall fortfarande.
/Amaialayla.blogg.se
Skicka en kommentar